Den stora fredens krig

Dräparen hävde sig upp på murkrönet framför mig. Den här gången fanns det ingen wyvern som kunde bära mig därifrån. Dräparens kropp var ett oformligt dunkel av grönsvart hud; ett stramt rutnät av ådror sträckt över böljande muskler. Det var som om träsket själv fått liv. Det lilla fackelljus som fanns på krönet tycktes försvinna rakt in i dräparens kropp. Tyngden i dess rörelser var förlamande. Ingenting skulle kunna hejda en sådan varelse.